En ny familjemedlem...

Kall, blöt och hungrig fick hon åka med i bilen ett par mil och har sedan dess bott hemma hos oss. Skulle tro att hon är runt åtta veckor gammal. Hon äter som en häst, har redan blivit rumsren och älskar att kela och leka.

Vi skulle verkligen INTE ha någon mer katt efter att vår älskade Ronja gick bort, den 15 juni i år, vid 16 års ålder. Ödet ville tydligen annat för en sådan här liten sötnos kan vi förstås inte lämna ifrån oss. Är det meningen så är det meningen och MIRA är nu vår nya lilla familjemedlem.

Visst är hon vacker med sina tigerränder och jämna, fina teckning! Ser ut som en kattunge av rasen Bengal, tycker jag.

Den här sista bilden är tillagd lite senare när Mira bott hos oss i drygt en och en halv vecka. Hon har gått upp i vikt med raketfart och väger nu 1170 g (första vägningen för 11 dagar sedan gav 811 g).

Vilken tur att killarna hörde hennes pipande så att hon fick hjälp att få ett hem. En historia som gjorde mig rörd till tårar. Ni är underbara människor som tagit er an henne då många tyvärr bara struntar i dem annars och låter dem dö, vilket för mig är otänkbart.
Hon är jättesöt och grattis till er nya familjemedlem (och jag beklagar bortgången av Ronja. Hur gamla de än är är det väldigt sorgligt när de går bort).
Kram
Tack Ciza! Ja, människor som behandlar djur illa har jag inget för. Stod i Borås Tidning idag (eller om det var igår kanske) att de hade hittat tre (levande) nergrävda kattungar. Någon hade dock hört deras pipande och lyckats rädda dem i tid. Förstår inte hur människor kan vara så grymma att de ens kommer på tanken att göra något så fruktansvärt.
TAck och lov att ni har ett så stort hjärta!
Det är ju en underbar liten krabat...
Hej! Ville bara säga att ni är bra människor som tar hand om en sån liten sötnos! Förstår inte heller hur vissa idioter kan med att lämna eller göra andra hemska saker mot djur. Jag har själv en liten kattunge som heter Errol, hon/han ser precis ut som er lilla Mira. Hittade honom övergiven då han var nästan alldeles nyfödd...han är nu min lilla bebis, har fött upp honom på nappflaska och mycket kärlek :)
Men gud så söt! Ja det är ödet ibland hur vi ska fungera och hitta saker och ting. Hon har nog tackat er tusen gånger om för att ni tog hand om henne antar jag.
Vilka fantastiska människor ni är! Vi tog själva hand om vår fjärde katt för en månad sen. En treårig ståtlig herre som en familj skulle avliva för de inte hade tid för honom längre. Så trots att vi redan hade tre innan kunde jag, och inte heller sambon till slut, låta bli att ta hand om den. Hemska människor det finns! Usch!